.

varför gör vi det mot oss själva? vi har gått vidare och lämnat, vi har insett att det faktiskt inte blir bättre än så här och vi har insett att vi mår bättre på lång sikt. men ändå så tvekar vi på oss själva och så fort det blir en förvirring i livet, tänker vi tillbaka på det som fanns förut. men vi tänker bara tillbaka på dom bra stunderna. det är som att vi inte kommer ihåg de dåliga stunderna. det är som att de inte ens existerade, som om den negativa delen var bortklippt. och helt plötsligt har våran saga ett lyckligt slut.

men varför lurar vi oss själva? vi kommer ju ihåg allt det negativa så fort vi tar upp kontakten igen. vi kommer ihåg hur det kändes att bli sårad gång på gång och ständigt gå runt med den där klumpen i magen och aldrig veta säkert att du vill ha mig. och helt plötsligt kommer vi ihåg hur bra vi mådde när vi var starka och lyckades lämna hela skiten. och helt plötsligt undrar vi hur jävla dåligt vi kunde må för att återigen ta kontakten med någon som bara sårar.


♥