.

jag glömde min laddare hemma hos elin i lördags, så min mobil är helt cp nu. var alltså tvungen att ha min gamla mobil i natt medans den andra fick ladda i datan.

när jag satt och smsa såg jag att det fanns kvar runt  100 sms sen förut, och alla sms var från en speciell person. jag läste alla och kom på mig själv att jag satt och log. fan va söta vi var.
vi var ju faktiskt snälla mot varandra på den tiden, det var inget sånt som vi gör nu. jag vet inte varför men på något sätt så försöker vi såra varandra hela tiden. när man äntligen har förlåtit och man träffas igen. så är det som att man bara väntar på att man ska bli sårad. varför?

vi har det bra tillsammans, det kan du inte säga emot. men varför är vi alltid beroende av att vara bättre än den andra, vi skryter inte absolut inte. men vi trycker ner den andra.

om jag saknar det? nej det gör jag inte, det är väl klart att det är roligt när vi är vänner men jag mår bättre nu. mycket bättre faktiskt. jag har lärt mig att inte ta någon skit och jag har lärt mig att jag inte kan få känslor för dig, hur mycket jag än försöker eller vill, så går det inte. jag märker knappt av din närvaro längre.
därför är det bra så som det är nu, vi ringer inte varandra, vi smsar inte varandra, vi pratar inte, vi säger inte hej, vi kramas inte, vi rör inte varandra. vi känner inte varandra.
och jag har bestämt att det alltid ska vara så från och med nu.