.

Idag har min syrra flyttat hemfrån vilket är helt förjävligt, eftersom hon var min räddning, min trygghet och mitt allt.
klart jag kommer klara mig utan henne.. livet går ju faktiskt vidare. men hon lättade faktiskt upp min vardag..
jag ska inte klaga på min mamma hon gör ju faktiskt allt för mig, men ibland kan hon vara äckligt jobbig, hon har så höga krav och ibland gör hon mig ledsen.. men när jag har haft syrran hemma har det inte spelat nån roll. då har jag bara brytt mig om hennes åsikter och hennes liv. hon har liksom vart den personen som jag gått in till varje gång jag behövdes muntras upp och hon var mer som en kompis än en syrra.. te x när vi har systerkväll och kollar på grey´s anatomy eller desperates housewifes eller när vi åker till stan och käkar thai mat och snackar skit. eller när vi smsar varandra även fast hon bara är två meter ifrån.. det är klart jag kommer träffa henne och fortfarande göra saker tsm.. men det är inte samma sak. vi hade kommit varandra så nära igen och på nått sätt så blev jag inte ens glad när hon berätta att hon fått en lägenhet..

men jag ska vara glad för en del snackar knappt med sina syskon och jag har två stycken som är mina bästa vänner.. linda och sofia.
tänk er själva att veta att dom alltid ställer upp och stöttar dig, och tänk själv hur skönt det är när man kan rymma iväg från alla problem och bara umgås med dom. 
dom är nog dom ända personerna i hela världen som vet exakt allt om mig, jag berättar värkligen allt för dom. och jag vågar det för jag vet att dom aldrig kommer skratta eller inte ta mig på allvar, dom bryr sig och lyssnar
och det behövs så lite från dom för att göra mig så lycklig.
 
därför kan jag säga,
jag kommer älskar er ända tills döden skiljer oss åt.