.

Idag när jag gick hem från skolan, fick jag världens konstigaste känsla, det kändes som om jag var världens ensamaste människa som om jag inte kände en enda person, som om jag inte hade någon att prata med och det kändes som om alla hatade mig. men så är det ju inte, jag har massor av underbara vänner, jag har alltid någon att prata med och såklart många hatar mig men absolut inte alla.. så jag förstår inte varför.

jag har varit värsta deppig idag, och jag tror jag vet varför. men det är ändå konstigt. jag har haft den här känslan förut exakt samma, men just idag är den så ovanligt stor och jobbig.
jag kanske har valt fel beslut, helt fel. eller så är jag bara lite ovan med att veta hur jag vill ha det. men det är ju bra att jag har bestämt mig, allt eller inget. men jag saknar ändå lite det gamla, när det var sådär lite halvt, jag gillade dig lite halvt men jag avskydde dig också lite halvt.
det är tusen gånger bättre att veta vad du har för känslor än att försöka gissa sig fram när jag redan vet.

jag tror att jag bara är sjukt trött idag, och det får man faktiskt vara efter en tunering. men nu ska jag ner och kolla när mina änglar tränar eftersom jag inte får träna med min lilla skalle..

pusshej!