.

jag och denise hade lite deeptalk igår. ungefär sådär seriöst som bara vi kan. men det var en sak som jag inte kunde släppa. det här med självständighet.
jag är sjukt självständig när det gäller vänner. jag blir inte beroende av någon. eller jo. det är klart att vissa betyder mer än andra. och vissa betyder verkligen så jävla mycket mer än andra. och klart jag skulle såras ifall någon av mina närmsta vänner sviker eller lämnar. men min värld kretsar inte runt mina vänner. den kretsar runt mig själv och min familj. kalla mig ego. men det är sant. jag sätter mig själv först i många lägen. men det betyder inte att jag är en dålig vän, för jag finns alltid där om någon behöver mig.

och som ni vet så säger jag alltid att en pojkvän inte är något för mig. det är inte för att jag inte vill ha en. det är klart att jag vill. men jag är nog mest rädd. rädd för att bli beroende av en person, och behöva ändra mina prioriteringar. och sen självklart rädd för att bli sårad. jag ser ju hur mina närmsta kompisar har blivit. helt förändrade.

men den dagen kommer komma. oavsett om jag vill det eller ej.
som mamma säger. blir man kär så blir man, det är inget som kan styra ens känslor. och då är man fast.